måndag 25 mars 2013

Memoarerna ...

Egentligen borde man göra sina memoarer. Frågan är om man är intressant nog ...


fredag 22 mars 2013

Tiggare

När vi gjorde Gösta Grävling på slutet av åttiotalet så var vi i mångt och mycket visionärer. Mycket av dagens samhälle hade vi redan skissat ut hur det skulle te sig. Bland annat så gjorde vi en serie om tiggeriet långt innan det blev ett inslag i den svenska samhällsbilden.


Hela avsnittet finner du här:


Det hela togs upp på SVT:s debatt igår och man vet inte vad man ska tro.

torsdag 21 mars 2013

tisdag 12 mars 2013

En gubbe till

Ja, det kommer ju små gubbar strömmande ur pennan. Den här fick arbetsnamnet "Bumpa-Berra" väl medveten om att en sådan redan finns.


måndag 4 mars 2013

Pugh

Pugh har haft ett litet hörn i mitt hjärta sedan jag hörde honom första gången. Han var den första representanten i Sverige för Progressive Rock. På något sätt så blev han startskottet för den svenska proggrörelsen fast den avvek ganska snabbt från den internationella definitionen på progg.

Men Pugh har liksom harvat på i sin egen lilla nisch. Det är rockigt, Det är lite småstökigt. Det är charmigt.

Man antar att det måste vara en mardröm spela en söndagseftermiddag framför sittande publik i en konserthall. Men Pugh sköter det hela med den äran. Han nyttjar den utsökta akustiken och tillåter sig ett lite mer långrandigt mellanprat än vad han normalt gör. Eftersom den vithåriga publiken antagligen var fullvuxen redan när debutskivan kom 1969 så räds den knappast lite gamla anekdoter.


Bandet i övrigt bestod av elektrisk ståbas och trummor. Så det hela var liksom avskalat och gav ett nästan spartansk intryck. Men Pugh kan sina riff utan och innan och det lät ändå fullödigt på något sätt.

Frun tyckte att det hela var lite stelt jämfört med när han var på Scharinska. Men jag var tyvärr inte där så jag var jättenöjd med gårdagen. Mina höjdpunkter var "Marion" - världens vackraste hyllning till en grävmaskin, "Små lätta moln" - på fet tolvsträngad gittarr och "Jag är en lite gosse" - som framfördes på ett sätt som påminde om gamla psykedeliska sextitalsband.

De onda

Själv brukar jag beskriva mig som grå-sosse.Det ska vara ett parti för alla och tillvarata intressen för de stora grupperna i samhället. Därför skorrar det lite illa i mina öron när förra ordföranden för socialdemokratiska kvinnoförbundet hävdade att man inte behövde vita heterosexuella män i partiet.

Ett liknande utfall läser jag i Aftonbladet.

Nu ska jag inte fördjupa mig i det ämnet annat än konstatera att viss obalans råder. Men det är en skillnad mellan att "vita män ska bort" och "vi behöver fler kvinnor på ledande poster". På sätt och vis är slutsatsen liknande men det finns ett slags värdering att det på något sätt skulle vara fel att vara vit, gammal och gubbe. Det är inte därför det behövs andra sorter också utan därför att vi går miste om andra erfarenheter.


Edit: Jag läser i en annan blog som har bilder på partiledningen. Intressant nog visar det sig att hälften av de vita äckliga gubbarna är vita gummor. http://svinhuggen.blogspot.se/2013/03/grabbig-ung-och-vit.html