Den där vita kåpan över telefonuttaget gick sönder för nåt år sen. Plast blir ju skört med åren och splittras till småsmulor. Sen dess har telefonkontakten suttit i råkontakten och sett så där fult och försummat ut. Jag har gått och tittat på nya uttag men jag ser inget som ens liknar det som sitter i väggen. Det finns liksom ingenting att skruva i nuförtiden utan man ska bara sticka in trådar i gudvetvad.
Till sist köpte jag nån skit på Jula och täntke väl att det löser sig. Innan jag började - vis av erfarenhet så gjorde jag en liten teckning av hur det såg ut. (Man tar ju mobiltelefonen och fotar - skriker ni - men jag är lite av traditionalist.)
Allt sånt här är så svårt nuförtiden eftersom progressiva glas gör att man ser skarpt nere vid magen. Allt elkopplingsarbete sker därför i blindo. Så småningom så fick jag väl ihop det. Telefonen funkar men man drömmer sig tillbaka till den tid det fanns rejäla skruvar att dra fast sladdar med. Jag litar inte på de här snabbkopplingarna.
Men när jag med min suddiga blick ska försöka finna igen min anteckning ser jag bara en konstig gubbe. Det tar en stund innan jag förstår att det är min anteckning.
Så det blev ju en återkoppling till min telefonkoppling och då kommer jag osökt att tänka på Jemerton Jönssons.
Mentalskötare och serietecknare. Det som skrivs i bloggen baseras på mitt liv och är alltså "based on a true story". Mina serier hittar du på Forsmarx serier
Bilder får lånas för normalt blogganvändande förutsatt att man länkar hit och berättar var man lånat bilden.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar