söndag 29 januari 2012

Mina idoler: Jan Hammarlund

Någon gång för länge sedan när jag lyssnade på P3 så kom det en låt där texten i princip bara var en upprepning av "kommer gående över ängen grön som är jättevid" och så det lilla sticket "Kvällen är inte lång - inte längre än lite bröd, ost och vin" nånting. Det var lite drömskt och sjunget med lite mesig röst med för mycket vibrato. Det talade till mitt hjärta på något vis. Så småningom lyckades jag låna plattan och spela in den på kasett. Bilderna på konvolutet visade en allvarlig, lurvig ung man. På alla bilderna verkar han stå i blåst. Man funderade lite om han bodde vid havet eller om han tyckte att han var fin så ...



Mina kompisar var lite förundrade och undrade varför jag inte lyssnade på Kjell Höglund istället - han var ju så mycket bättre. Men jag framhärdarde  med Hammarlund. Visserligen brukar jag föredra män med skrovlig röst men jag har ett litet rum i hjärtat för mesiga röster ända sedan Donovan. Men texterna var lite mystiska


Jag sa Christer, du är galen, det tjänar inget till,
i fem år har jag försökt uppmuntra dej att göra vad du vill
...
Alla har en himla massa ångest att leva ut
om man kan inte gå tillbaka till gamla stadier från förut,
nu är det lätt för dej att kalla mej intellektuell,
men jag är inte hälften så blockerad som du har 
varit ikväll, ikvällm
du har förstört hela min kväll"


Det hela lät jättekonstigt och varför pratar man med en kompis på det där sättet? Det lät lite manipulativt också med "i fem års tid har jag försökt uppmuntra dej att göra vad du vill" men Christer verkar bara spjärna mot. Det hela får väl sin förklaring en tid senare när Jan Hammarlund kliver ur garderoben. Vilket var lite ovanligare vid den här tiden.

Långt senare så är jag på Roskildefestivalen, det kan ha varit 1980, och ser att han ska uppträda. Mina kamrater ska se något stort och rockigt som framtäder - jag har glömt bort vad - men jag framhärdar med att gå och se Hammarlund. Han uppträder i ett av de mindre tälten, vi är ett fåtal som kommit dit för att se honom. Jag, några gamla proggvrak och så några som nog inte visste vad det var. I ett hörn av tältet fanns en dagisgrupp. De var väl där för att det var den lugnaste platsen på hela festivalområdet. Vi som var där hade det jättetrevligt.

Emellertid så dyker ett av Danmarks kriminellaste motorcykelgäng upp. Två killar ställer sej som vakter vid ingången för att hålla koll så att inte det andra kriminella motorcykelgänget skulle överraska dem. Jag vet inte vad de skulle göra där inne - de var knappast där för Hammarlunds skulle utan hade något slags överläggning.

Då tar Hammarlund tillfället i akt att sjunga sin homosex-kampanj-sång "Jag är kär i Ville". Inte helt överraskande  så visade sej motorcykelgänget bestå av tämligen homofoba män som helt plötsligt gick fram för att häckla Hammarlund.

I det läget började jag under söka möjligheterna att krypa ut under tältduken. Jag tittade lite oroligt mot dagisgruppen men konstaterade att jag knappast kunde göra något om helvetet bröt loss. Jag beslutade mej för  en jämnställd inställning och sket i kvinnor och barn. Men nu var Hammarlund lyckligtvis färdig med den olycksaliga sången. Sedan visar han sin talang som uppträdare och skojade och skämtade med motorcyklisterna så de blir på gott humör. Det sista jag ser innan jag smyger mej ut mellan de två gigantiska tatuerade motorcykelmännen som står vakt är en aspackad motorcykelgangster som dansar framför scenen i en stil som påminner om en full tant på firmafest.


fredag 27 januari 2012

Ny gubbe

Jaha. Jag hann aldrig riktig få någon kläm på den förra innan de skickar in en ny gubbe. Gjorde en första trevande skiss på honom.

Den här gubben tycker jag känns lite bättre. Lite klassisk betonghäck, rejäl och pålitlig. Jag såg på nyhetsmorgon i morse och Birger Schlaug var rejält sur. "En man som är för kärnkraft och vapenexport". Det är väl ungefär den kritiken som riktas mot honom. Han är svag i HBT-frågor och miljöfrågor. Hans styrka är gamla tråkiga sosse-frågor som arbete, bostad och trygghet. Själv ser jag gärna att man lämnar över initiativet i de mjuka frågorna till MP och V och tar kampen med M om arbetsfrågorna. Om de rödgröna bråkar inbördes i de frågorna så byter man ju bara mjukisväljare mellan varandra och arbetarväljarna går över till M.

Som jag ser det så är de viktigaste frågorna som sossarna ska driva ökad sysselsättning, fler hyresrätter i städerna och utbyggd kollektivtrafik. Miljörfrågorna är förvisso också viktiga men de driver ju Miljöpartiet redan och man lär knappast kunna övertrumfa dem.

lördag 21 januari 2012

Lite ljus i tillvaron

När jag började jobba på Umedalen så fanns där en äldre man - det vill säga lika gammal som jag är idag. Han var på många sätt en förebild, han gillade verkligen sitt arbete och hade alltid ett trevligt ord att säga till gubbarna.

 Men han retade ibland gallfeber på den kvinnliga personalen. De försökte mysa till det och hade dämpad belysning och den här mannen slog bara brutalt på lysrören - "det går inte att jobba om man inte ser nånting".

 Nuförtiden så tänker jag på det där. Mörkret sänker sig så sakta med åren. Den här årstiden när det ska mysas med små dämpade belysningar och levande ljus går det inte att se någonting. Nu lägger jag band på mig - väl medveten om att vi vita, medelålders, heterosexuella män är målsökande torpeder mot varje form av mysighet och trevnad. Men så råkade jag ha en pannlampa i närheten när jag skulle göra något. Vilken välsignelse. Nu går jag här hemma mestadels med pannlampan på huvet och det är så skönt att se någonting.


Men det har inte precis minskat min gubbfaktor.

fredag 13 januari 2012

Modelljärnvägsporr

Det har tydligen hänt mycket med internet sedan jag var liten. Tur är väl det för jag hade väl dött om jag hade haft tillgång till all information som finns därute. Häromdagen så upptäckte jag vilka mängder av modelljärnvägsporr som finns därute. Tydligen så är inte skala Z längre den minsta utan skala T. Här är en som har gjort en portabel T-anläggning.




Men det finns ju ännu värre stollar därute. Här är en som har gjort den minsta fungerande modelljärnvägen. Den är tänkt att stå i fönstret i ett hus i en anläggning i skala Z.


Wow, liksom!

måndag 2 januari 2012

Kärt återseende

När jag var liten så dök det upp en egendomlig serietidning som var långsmal. Jag älskade den tidningen - tack vare Tradera så får jag nu återuppleva den serien.


Den var väl inte jättebra när man läser den med vuxna ögon. Det läckra halvformatet känns bara idiotiskt när man ser på det så här med nyktra ögon. De frångick sedermera från det här formatet och körde i vanligt serietidningsformat.

Inuti är serien som vanliga seriesidor fast alla sidor är så att säga uppslag. Tidningen är lite större än min scanner men ni fattar hur det funkar.


Japp. Då kan man packa in den här i en plastficka och gå vidare.