fredag 23 december 2011

Tomten avslöjad!

Vi lyckades ta det här kortet på tomten när han tog av sig lösskägget!


God Jul!

Saknar den i alla fall

Den första bilen vi hade var en skåp-saab. Det var en sådan där två-taktad sak. Det var min mor som köpte den. Hon visste inte hur man köpte bil utan gick in i bilaffären och sade: jag vill ha en sådan där blå som står i fönstret. Försäljaren blev lite bortkommen och började på att lägga upp avbetalningsplanen : "Hur ska vi då lägga upp avbetalningen?" Varpå min mor lade upp sedlarna kontant på bordshörnet.

Vi hade väl en del goda stunder med den bilen som gjorde oss mobila på ett helt nytt sätt. Senare blev vi oplare och körde Opel i många år. Men jag kunde aldrig släppa kärleken till Saab. Jag köpte så småningom en av de sista V4:orna. Det var förmodligen den sämsta bil jag haft. De brukar säga att gammal kärlek rostar aldrig men den bilen var motbeviset.

Men kärleken är blind och jag gjorde det här idolporträttet av Saaben jag aldrig fick äga ...




lördag 17 december 2011

Jag är dagens mupp!

Undertecknad har fått ett ärofullt uppdrag - nämmeligen att teckna Dagens MuppScandinavian Muppet Art.


Jag har en rätt nära och lång relation till Kakmonstret. På något sätt så är jag förbunden till honom på ett nästan preverbalt plan. Det hela startade som allt psyko-junk i barndomen. När jag var liten så rådde mycket strikta regler. Man skulle blint lyda allt som vuxna sa. Och man fick för Guds skull aldrig ta den sista kakan på kakfatet. Så man lotsades runt bland vithåriga tanter på exotiska orter som Vuollerim, Torrivaara och Murjek och den vithåriga tanten trugade på en den sista kakan. Man skulle ju lyda vuxna. Men meningen var att man skulle visa sin goda uppfostran genom att säga nej. Jag kan säga att det blev fet-fail varje gång. Det var helt omöjligt att se logiken i det hela. Jag har ett dunkelt minne att jag en gång löste kakfats-problemet ungefär som kakmonstret. Innan det var sagt varsågod ens. Och detta var runt 1960 då alla barn var väluppfostrade. Utom jag tydligen.

Den här bloggen har faktiskt haft uppe kakmonsterfrågan en gång tidigare:


PS. Det är ett litet jubileum idag. Det här är faktiskt mitt sjuhundrade inlägg. Jag tror att det ska firas med en lite kaka.

onsdag 14 december 2011

Det finns sånt som blir bättre

Under en lång tid så har vi haft det dåligt på radiofronten. Vi kan inte förmå oss att kasta våra gamla radioapparater med kassetspelare samtidigt som det är svårt att ställa in kanalerna. Det som går hos oss är P¤ och jag vill ju gärna lyssna på P1 men det är så iriiterande svårt att hitta tillbaka till P4 igen. Det ligger tätt med hjärnamputerade reklamkanaler runt om.

Jag har länge sneglat på en internetradio. Som regel brukar de vara tämligen fula. Antingen inriktade mot tonåringar med epilepsiframkallande cyanidblå led-lampor eller övertekniska.


Men så råkade jag på den här bäbyn på Tradera.


Ser ut som en traditionell radio, liten, enkel. Och vad det är häftigt att kunna lyssna på all världens radio. I morse lyssnade jag på radio från Jamaica och från Burundi. Hur läckert som helst. St Kitt och Nevis var värdelöst däremot.

Men jag har ett annat bekymmer och det är Tradera. På pokern så kan man sätta spelgränser på sej själv. Varför kan man inte ha det på Tradera. "Tyvärr, Åke, du har nu överskridit din gräns för stolliga inköp".

lördag 10 december 2011

Snöbristen avhjälpt

Man kan konstatera att snöbristen äntligen är slut. Gud hör bön.


Däremot känner han inte till ordet lagom.

tisdag 6 december 2011

Vardagens superhjältar - Teliapojken

Man blir lite trött när man blir äldre. Man orkar inte längre kontrollera alla källor och följa upp allt. Under en social samvaro så hörde jag en berättelse om sådant som hänt på Stureplan. För mej är Stureplan en gata i Monopol. En bra gata dessutom - hög sannolikhet att bli gådd på och bra ratio byggkostnad/hyra.

Hursomhelst så blev jag inspirerad av detta. Dessvärre så kan jag inte låta bli att gå genom de extrafakta som man kan finna via nätet och min bild kanske inte var helt adekvat. Men tanken var sådd så här är den.


Soffmupp ritar mupp

Nu börjar det väl sjunka in det för mig skrämmande inslaget som jag länkade igår. Tycker i och för sig att jag skulle göra mig som soffmupp. Jag har ju åsikter om allt från modelljärnvägar, filförpackningar till genusfrågor. Mitt tempo borde ju göra sej på morgon-TV dessutom.

Nu julkalendras det ju över hela bloggvärlden. Här borde jag lägga upp länkar men jag har just avslutat ett arbetspass så jag är lite mör. Hursomhelst så kommer jag i år att delta i the Scandinavian Muppet Art Blog. Nu skulle jag ju vilja visa bilden här men hur fuskigt skulle inte det vara att tjuvkika i julkalendern. Så jag återpostar teckningen jag gjorde till förra årets fanart-rally Karl-Alfred:


Vilken mupp tror ni att jag valt förresten? Och apropå muppar.

måndag 5 december 2011

Skäggig gubbe mal på

Det var något slags mediautbildning på universitetet. De behövde några ovidkommande personer att intevjua och genom Herrens outgrundliga vägar kom valet att falla på undertecknad och Isegrim.



Jag har lite svårt att förstå att den där gubben ska vara jag. Och vad är det för dialekt? Det låter som Jokkmokks-dialekt ungefär men vi flyttade därifrån 1963 typ. I alla fall vad jag minns efter Kalle Anka-tidningarna som vi köpte i den lilla kiosken i Jokkmokk och de vi sedan köpte i Helmers Kiosk i Vidsel.

lördag 3 december 2011

Nu är det jul igen ...

Och då är det ju julkalendrar överallt. Själv har jag tecknat en julkalender till Umeå kommuns web. Jag har alltså gjort själva teckningen - vad de sedan gör i luckorna vet jag inte.


Det är det nya kulturhuset ungefär som det kan tänkas komma att se ut.

torsdag 1 december 2011

På stor fot ..

Var tog han vägen den där bloggaren kanske någon av er frågar sig. Eller jag vet inte. Det är lite märkligt för ju färre inlägg jag skriver desto fler besökare får jag. Bara det är väl i sig en anledning  så god som någon att inte skriva någonting. Men det är inte det som är orsaken till min relativa tystnad. Jag håller som sagt var på att odla tomteskägg och jag kan ju bara göra en sak i taget. De flesta som träffar mig får numer brådskande ärenden på andra sidan gatan. De som nu frågar mig vad jag egentligen håller på med och jag redogör för "projekt tomte" brukar invända "det finns lösskägg". Det är det som är problemet med samhället nuförtiden. Det är ingen som gör någonting ordentligt.

Förutom jag då. Det går väl över förväntan så här långt. Jag har nu lämnat Leif GW-stadiet.




Nu är det mer ...öh ... typ Bigfoot.