måndag 27 september 2010

Stolpskott

När jag skulle köra in bilen i garaget igår så var det något stolpskott som kört in i stolpen mellan mitt garage och grannens. Stolpen var tryckt en par decimeter in i garaget (tur att inte bilen stod där) och jag fick inte upp dörren.


Jag ringde till samfällighetens garageansvarige som kom tämligen omedelbart.
- Den som körde in här borde ha haft rätt bra fart, sade jag.
- Eller hon, sade garageansvarige.
- Han borde ju ha fått en skada på sin kofångare, sade jag.
- Eller hon, sade garageansvarige.

Sedan gick jag gjorde jag en lov runt min egen bil för att diskret se om det fanns några oförklariga skador. Man kan aldrig veta säkert.

lördag 25 september 2010

Sverige slits isär

I skuggan av SD så verkar många missa att det pågår en utveckling som är långt allvarligare i landet. Sverige håller på att slitas isär mellan olika intressen. Motsättningarna mellan land och stad och mellan norr och söder växer konstant.


Det är rätt intressant. Norrland har 10 procent av befolkningen, står för 40% av landets nettoexport och får 6 % av landets infrastruktursatsningar. Det vill säga att södra Sverige får 94% av landets infrastruktursatsningar och de vill ha en mycket större andel.

En del av det som sossarna nu ska ta reda på är hur man ska kunna vinna tillbaka Stockholmarna. Det hårdnackade motståndet mot RUT anses ha varit en nackdel i Stockholm. Så man filar väl på olika förslag om statssubventionerade poolskötare och nagelskulptriser. Men jag ska ge sossarna ett tips: Det handlar om bostäder. Det kan vara svårt för partiledningen att förstå hur svårt det kan vara att få bostad i Stockholm när partiledningens egna barn har så jättelätt att få bostad men det har med andra saker att göra. Själv har jag fått se min son åka till Stockholm, Umeå kommun har investerat några miljoner för att utbilda pojken så att han är duglig arbetskraft så i praktiken så subventionerar Umeå kommun Stockholm med utbildad arbetskraft. Men allt det jag hör om honom och hans vänner därnere handlar om svårigheten att få bostad. Arbete är hur lätt som helst, det är bostäder som saknas. Lös det problemet och ni kommer att vinna tillbaka Stockholmarna.

torsdag 23 september 2010

Sverigedemokraterna är inget enfrågeparti

Ibland ser man inte skogen för alla träd och då kan det vara bra att koka ner ett komplicerat sammanhang till själva kärnan. På åttiotalet så gjorde serietecknaren Mikael Grahn en strip som är ännu aktuellare idag än någonsin:


(Som vanligt måste man klicka på bilden för att den ska bli stor)
(Och självklart har jag bett Mikael om lov för att använda bilden)

Kulturpolitik

Det finns en lite diskrepans i Sverigedemokraternas kulturpolitik som jag inte riktigt kan klura ut. Om ni minns den upprörda rondellhundsdebatten ....


Där SD modigt tog ställning för Lars Vilks rätt att provocera men när man hör lite om hur de vill att den fortsatta kulturpolitiken ska se ut så vill dom ha mer lite hembygdsdräkt och man ska inte ha så mycket provocerande konst. Vilket är det nu som gäller?

Hur blev det nu då?

Som perverst politikintresserad så har jag följt valresultatet med petimetrisk noggrannhet. I likhet med många andra är jag lite omtumlad av valresultatet.

Naturligtvis är det tråkigt att SD har lyckats komma in i riksdagen. Jag har suttit en halv dag och försökt rita en rolig bild av Jimmie Åkesson men det går inte. Han är så outsägligt trist. Men egentligen är jag ganska lite rädd för SD för de är så splittrade inbördes så partiet kommer inte att kunna hålla samman när de utsätts för det tröga parlamentariska systemet. Man måste våga lita på det parlamentariska systemet och trots att det är frestande låta bli att försöka manipulera ut dem. Man ska "ta debatten" med dem men styra bort den från invandringsfrågan, det var tydligt vid de få tillfällen som han kom fram i valdebatten att han försökte styra varje fråga till invandringen men man ska inte falla i fällan och diskutera sådant med dem. Styr diskussionen till sånt där de är förvirrade och okunniga.

Det är väl också roligt att folk engagerar sej men som den evinnerlige motvalls kärring jag tydligen är dömd att vara så har jag svårt att riktigt trivas i den plötsliga enhälliga talkören som skanderar "Vi gillar alla olika", nånstans inom mej frågar en irriterande röst "får man också tycka olika?" men sånt är det bäst att man låter bli att tänka.




Det parlamentariska läget då? Jag tycker faktiskt att det var bra att det blev som det blev. Oavsett om Alliansen regerar som minoritetsregering eller man lyckas snärja miljöpartiet som stödparti så kommer man inte att på samma sätt kunna öka utförsäkringen av sjuka och överföra samhällets medel till de rikaste i Stockholm på samma sätt som man skulle kunnat annars.

Och Socialdemokratin ska förnya sej. Mitt stalltips är att man kommer att satsa hårt på Mona Sahlin och Thomas Bodström, man kommer att fortsätta det rödgröna samarbetet men man kommer att satsa 300 miljoner på att ta fram en ny logga.

fredag 17 september 2010

Tung dag

För några år sedan gjorde jag en angenäm bekantskap. Det var en ung tecknare vid namn Oskar som var något av det mest begåvade jag sett. Det visade sej dessutom att hans mamma kom från en familj som umgicks med min familj när jag var barn.

Vi har haft en del kontakt de här åren jag och Oskar, via mejl, kommenterande varandras bloggar och så har vi träffats ibland och diskuterat serieteckning och mycket tuschning av någon anledning. Han har varit ganska framgångsrik som tecknare, har tecknat Bamse och kommer att vara med i en antologi som kommmer ut nu till bokmässan. Oskar var allvarlig och osedvanligt seriös men ändå full av humor. Men aldrig humor på någon annans bekostnad. Men det fanns ett mörkt moln på hans himmel som han aldrig blev av med.

När jag nåddes av den förfärliga nyheten att han inte längre fanns med oss så tog det mej väldigt hårt. Det fanns lite för mycket likheter med min egen ungdom och det här fyrkantigt allvarliga sättet han hade att se på omvärlden. Sista gången jag träffade honom var på SPX i Stockholm vi passerade liksom bara förbi varandra och vi vinkade åt varann och sa att vi skulle ses senare i Umeå. Jag hade väl idéer att jag skamlöst skulle utnyttja hans begåvning för att få ihop en serieantologi till kulturhuvudstadsåret 2014. Men så blev det alltså inte.

Så idag skulle man ha begravningsgudstjänst. Den ägde rum i Bygdeås vackra stenkyrka. Oskar låg i en vit kista som var täckt av blommor. Det var många ungdomar, naturligtvis. Gudstjänsten var känslosam. Men jag var inte riktigt beredd på hur starkt det skulle vara att se Oskars föräldrar och hans bror stå framför kistan och hålla om varandra. På något sätt lyckades jag ta mej fram till kistan och lägga ner en ros. Egentligen hade jag tänkt binda en av mina äldsta mårdhårspenslar vid rosen men den hade jag glömt hemma.


När gudstjänsten gick mot sitt slut så bröt solen genom de regntunga skyarna det färgade glasfönstret lyste upp på ett sådant där sätt som påminner om en serieteckning. Jag var på minnesstunden och satte mej bland några gråhåriga gubbar som verkade vara från Bygdeå. Men inte ens gamla berättelser om gengasbilar förmådde fånga mitt intresse denna dag.

Farväl Oskar.


torsdag 16 september 2010

Den politiska nollvisionen


Inom trafiken har man länge talat om noll-visionen. Det socialdemokratiska partiet har i det här valet kommit att framstå som den politiska noll-visionen, man har inga visioner överhuvudtaget. Man målar inte upp några bilder över vad man vill åstadkomma, man har ingen framtid som man vill flyta fram till på luftgummimadrass, man vill just ingenting annat än att regera. Sahlin och Bodström är som två säckar av tomma floskler.

Alliansen vill i alla fall något. De vill göra de rikare rikare, de fattiga fattigare och invandrarna till en slavklass. Där kan man snacka om visioner och vilja att genomföra dem.


Igår så hade TV-programmet Uppdrag Granskning ett inslag om den svenska skolan. En professor i nationalekonomi vittnade om att hans universitetselever hade allt bättre betyg men allt sämre kunskaper. Uppenbarligen så är det så att friskolorna använder frikostiga betyg som konkurrensmedel. Samtidigt så framår det att suspekta riskkapitalister med säte i skattesmitarparadis investerar vilt i svenska friskolor. Miljarder av de skattepengar som vi betalar för att ge våra barn en god utbildning transfereras glatt till investerare bortom varje insyn. Man fick en sorglig bild där den kommunala skolan utarmas, de invandrartäta förorterna använder nio år av skattefinansierad utbildning där inte ens hälften är godkända. Man fick också se bilder på glada MVG-blondiner i studentmössor som såg ut att göra mer rätt för hårfärgen än betygen. Visionerna i skolpolitiken står mellan den röd-gröna flumskolan och den blåa pekpinneskolan.

Särskilt sorgligt är det när en av de ledande inom "mitt parti", Thomas Bodström, sitter i styrelsen för ett av försnillningsföretagen. Hans vision är att göra sej själv rikare.

Nu minns jag inte riktigt sammanhanget men jag läste i någon debatt om dagens skola att "det är dags att sätta pungt!" och det säger väl egentligen allt.

måndag 6 september 2010

Vart är världen på väg?


Av olika anledningar orkar jag inte riktigt med världen just nu och det verkar inte riktigt som om världen orkar med mej. Men man måste väl följa med ... sist jag var medveten om omvärlden så meddelade Thomas Bodström att han skulle sköta valrörelsen via facebook. Tja ... det är väl många som sköter sitt jobb via facebook nuförtiden.


Kommuntjänsteman sägs upp efter mord på kvinna. "Det var det värsta missgreppet i mitt liv" säger mannen. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det näst största missgreppet såg ut.

En nyhet som jag inte sett i Sverige är att Europarådet vill städa bort sexistiska ord från de europeiska språken , som "mamma" och "pappa". Man undrar vilket som blir barnens första ord i fortsättningen? "Förälder"?

"Sveriges bästa skola ska finnas i Danderyd" ropar moderaterna triumferande. Kul med lite ärlig information före valet. Skulle varit klädsamt om de varit lika ärliga förra valet. "Kraftigt sänkt fastighetsskatt" skulle väl ha varit "Kraftigt sänkt fastighetsskatt om du bor i Danderyd, Täby eller Lidingö, resten av er idioter får samma skatt som vanligt".

Rockstjärna dödas av höstack. Att utöva rockmusik kan ofta vara en riskabel sysselsättning men detta måste väl vara första gången som detta händer? Notera att det publiceras under "Nöje".